Bakslag

Vad gör man med en bäbis som står i spjälsängen, "sjunger" och hoppar jämnfota kl.03.10?
För någon vecka sedan sov han ju till 6-½7 iallafall... Lägg-tiden är fortfarande den samma (~19) så vi hittar ingen egentlig orsak!
Men man hinner med en del på morgonen innan det är dax för dagis! ;-)

Vikten av vikten

Varför är det så jobbigt att erkänna för andra att man har problem med vikten? Jag menar: Det SYNS ju så varför inte prata om det öppet? Är man rädd för att andra ska tycka att man har dålig karaktär som inte "klarar av" att lösa problemet?

Jag har fått jobba med min vikt sedan 15-16-års åldern. 18 år gammal var jag med i Viktväktarna första gången. Då vägde jag ~68kg och deras rekomendation va att jag skulle väga 52 till mina "ståtliga" *ha!* 166cm... Idag låter ju det helt vansinnigt lite! 65-70kg vore perfekt tycker jag!
Åter till den där första gången: Det va alldeles fantastiskt underbart att laga mat och baka kakor och sedan titta på när ANDRA åt medan jag själv satt och petade i lite keso... Hmmm, ringer det en varningsklocka någonstans...?

Nu är det iallafall dax att ta tag i vikten igen, men denna gång med vetskapen att jag har (och medicinerar mot) låg ämnesomsättning. Jag skyller inte alls på min sjukdom att jag idag har en hel del att jobba bort, men nu kanske mina ansträngningar lönar sej...?
Så håll tummarna för mej!

Tänder

Det är märkligt det där med tänder!
Helt plötsligt är det svårt att få Lillebror att äta ordentligt (välling funkar ju alltid!), han vaknar flera gånger per natt, "blöjvanorna" är helt upp-och-ned...
Och allt detta "bara" för att det kommer en liten tand...! :-)

Följa en blogg

Jag följer några bloggar hyfsat regelbundet, kanske 4-5 stycken. Några är relativt nya, andra har hängt med i något år. Ämnena varierar rätt friskt 1 blogg handlar om surdeg, 1 om det "nya" livet efter skilsmässa, 2 om adoption... Och i de flesta fallen känner jag den som bloggar IRL.
Dock är det en inte känd bloggare som jag fastnat extra mycket för...

Nu på morgonen läste jag det senaste inlägget och får se att de har fått barnbesked! Glädjetårar trillar ned för kinderna! Jag förundras över att jag kan bli sååå glad över något som händer en person jag faktiskt inte känner...